"Idag har det verkligen varit sol ute, fast jag inte har rört mig ur sängen, men solen har lyst in & det har gjort mig på bra humör ändå.. "


Nog om det.

Jag måste få skriva av mig,

Folk har alltid tyckt att jag har varit lite speciell, med mitt beetende, mitt sätt att behandla folk, mitt sätt att bara vara på. Att jag är för konstig, för sprallig, för allt bara. Men vissa dagar har inte folk sett mig när jag har varit arg heller. Då ska folk gå & gömma sig, då flyger stolar allt och ingeting.


Förut så brydde jag mig vad folk tyckte om mig, att jag tog åt verkligen, men nu bryr jag mig faktiskt inte. Det är deras liv vad fan vad dom tycker om mig. För jag vet att jag är en bra människa trots all skit.

 En sak som är säker, jag kommer aldrig att bli som M.

Tyvärr, du har satt dina spår i mig, rakt in i själen. Du sårade mig totalt, du bara övergav mig.
"Som vi sa: Jag älskar dig, vi två kommer att ha varandra trots vad som händer, vi kommer alltid att ha varandra kvar om vi blir osams" Och vad fan hände?

Du övergav bara alla & mig, och du tror att livet funkar så?
När man ljuger och snackar skit bakom folks ryggar?

Tyvärr lilla gumman, det funkar inte så.
En vacker dag så kommer du inse det att det funkar att leva så.


"Som alla andra säger: Hon var ingen kvar"


Nu kanske det svider för dig när du läser det här.
Men jag skiter i vilket...

Jag trodde att du hade förändrats, men tydligen inte.


ALLA TRODDE DET!!



Ååh, det här var verkligen skönt & få skriva av sig..


Du bryr bara om dig själv.
Hoppas att du dör.